Thursday, May 04, 2017

"Dansen på Sunnanö" / "The Dance in Sunnanö"





A song by Evert Taube, published in 1953. Rönnerdahl is an elderly spelman (fiddler) who appears in several Taube songs.


Dansen på Sunnanö

Där går en dans på Sunnanö
där dansar Rönnerdahl
med lilla Eva Liljebäck
på pensionatets bal
och genom fönstren strömmar in
från skärgårdsnatten sval
doft av syrener och jasmin
i pensionatets sal
doft av syrener och jasmin
i pensionatets sal


             There is a dance in Sunnanö
             there dances Rönnerdahl
             with little Eva Liljebäck
             at the pension* ball
             and through the window streams in
             from the skerry night's coolness
             the scent of lilac and jasmine
             into the pension hall
             the scent of lilac and jasmine
             into the pension hall



Och lilla Evas arm är rund           
och fräknig hennes hy
och röd som smultron hennes mun
och klänningen är ny
herr Rönnerdahl det är ju ni
som tar vem ni vill ha
bland alla kvinnor jorden runt
det har jag hört ha ha
bland alla kvinnor jorden runt
det har jag hört, ha ha


                And little Eva's arm is round
                and freckled is her hue
                and red as a strawberry her mouth
                and her clothes brand new
               "Herr Rönnerdahl, I know your sort
               You take just just what you want
               of all the women in the world
               that's what I've been told, ha-ha!
               of all the women in the world
               that's what I've been told, ha-ha!"





Att ta är inte min musik          
nej fröken men att ge
jag slösar men är ändå rik
så länge jag kan se
vad ser ni då herr Rönnerdal
kanske min nya kjol
ja den och kanske något mer
ta hit en bra fiol
ja den och kanske något mer
ta hit en bra fiol


                   "To take is not my music's way
                  dear young lady, but to give.
                  I squander all, yet still I'm rich,
                  so long as I can see."
                  "And what do you see, Herr Rönnerdahl --
                  maybe my brand new dress?"
                  "Yes, that, and maybe something more...
                  Pass me the fiddle, please!
                  Yes, that, and maybe something more...
                  Pass me the fiddle please!"             



Där går en dans på Sunnanö
till Rönnerdahls fiol
där dansar vågor dansar vind
och snön som föll i fjol
den virvlar där, där går ett brus
igenom park och sal
och sommarmorgonen står ljus
och södergöken gal
och sommarmorgonen står ljus
och södergöken gal


             There is a dance in Sunnanö
             to Rönnerdahl's violin
             the waves dance and the winds dance
             and the snows that fell last year
             they swirl around, a rush of noise
             flows through the park and hall
             and the summer morning lightens
             and the south-cuckoo calls    **           
             and the summer morning lightens
             and the south-cuckoo calls





Och lilla Eva dansar nu             
med Fänrik Rosenberg
och inga fräknar syns på hyn
så röd är hennes färg
men Rönnerdahl är blek och skön
och spelar som en gud
och svävar i en högre rymd
där Eva är hans brud
och svävar i en högre rymd
där Eva är hans brud


                    And little Eva dances now
                    with Ensign Rosenberg
                    and now no freckles can be seen,
                    so rosy is her hue!
                    But Rönnerdahl is pale and fine
                    and plays just like a god...
                    floating upon a higher plane
                    where Eva is his bride
                    floating upon a higher plane
                    where Eva is his bride!












* "Pensionat" -- a modest hotel, almost a guest-house. The golden age of the "pensionat" was coming to an end in 1953. In fact there no pensionat on Sunnanö (an island in the Stockholm skerries)... Taube is supposed to have based this song on the pensionat in Södermöja.
** The call of the first cuckoo, if it comes from the south, betokens death according to a Swedish folk superstition: södergöken, dödergöken... Explained in this entertaining note to the OE poem The Seafarer by Charles Harrison-Wallace:  http://www.cichw1.net/seacuckoo.html


Evert Taube singing the song (unfortunately truncated in the last verse). Note the cuckoo-calls in the guitar part!





The song lends itself to developments such as this lovely version by Göran Fristorp:





A version by Håkan Nilsson:





A version by Anna-Lotta Larsson:











Labels: ,

0 Comments:

Post a Comment

<< Home

Powered by Blogger

Nature Blog Network